Jordbruksverket lät forskare vid SLU och Lunds universitet kartlägga hur svenska lantbrukare mår. Resultatet, rapporten Lantbrukares psykiska hälsa (RA25:3, mars 2025), bygger på 2 835 svar och är den mest heltäckande bild vi har: nästan var fjärde lantbrukare uppger att de skadats eller varit nära att skadas i en situation kopplad till stress eller psykisk ohälsa. Det är en arbetsmiljöfråga, en företagarfråga och en beredskapsfråga på samma gång. Den här artikeln går igenom vad kartläggningen visar, varför lantbrukarnas situation ser ut som den gör, vad som görs just nu – och varför vi ser gruppen som en av de mest förbisedda i det förebyggande arbetet.
Vad kartläggningen visar
Enkäten gick ut till 12 508 lantbrukare och besvarades av 2 835, en svarsfrekvens på 23 procent. Den kompletterades med fokusgrupper på fem orter. Huvudresultaten:
- 23 procent har råkat ut för en skada eller ett tillbud kopplat till stress eller psykisk ohälsa.
- 17 procent har måttliga till svåra depressiva symtom.
- 11 procent har någon gång under de senaste tolv månaderna känt att livet inte var värt att leva.
- 8 procent, 182 av de svarande, har allvarligt övervägt att ta sitt liv sedan de blev lantbrukare.
- 47 procent har funderat på att sluta i förtid.
Pressen är ojämnt fördelad. Störst är den bland yngre under 34 år, bland dem som varit företagare kortare tid än tio år, bland kvinnor, bland djurägare – särskilt mjölkproducenter – och bland lantbrukare i Norrland.
Siffrorna ska läsas med svarsfrekvensen i minnet. Men även med försiktig tolkning beskriver de en yrkesgrupp där pressen tar sig fysiska uttryck, i form av olyckor och tillbud, långt innan någon söker hjälp för hur den mår.
Varför just lantbruket
Tre saker skiljer lantbrukarens vardag från de flestas.
Ansvaret tar aldrig paus. Djur ska skötas varje dag, året runt. Att bli sjuk, ta semester eller vara föräldraledig kräver att någon annan kan gå in, och den någon finns ofta inte.
Ekonomin styrs utifrån. Väder, världsmarknadspriser och räntor avgör resultatet mer än den egna arbetsinsatsen gör. Att arbeta hårdare hjälper inte alltid.
Arbetsplatsen är hemmet, och kollegan finns sällan i rummet. Där andra yrkesgrupper har en chef som märker att någon börjar bryta ihop, har lantbrukaren sig själv och kanske en familjemedlem som bär samma oro.
Lägg därtill att gårdarna blivit färre och större. Forskning vid Örebro universitet har följt utvecklingen i mjölkproduktionen, där antalet gårdar minskat kraftigt sedan 1980-talet medan besättningarna vuxit. Färre personer bär alltså en större del av landets livsmedelsproduktion, vilket gör varje enskild gård viktigare – både för familjen och för försörjningsberedskapen.
Vad som görs just nu
Jordbruksverket har en arbetsmiljöstrategi för de gröna näringarna, och det är i den rapporten ovan hör hemma. Den mynnade ut i fem förslag: utbildning och stöd i psykisk hälsa, ”Första hjälpen till psykisk hälsa” för rådgivare som möter lantbrukare, ett avbytarsystem för djurproducenter, företagshälsovård anpassad för lantbruket och en primärvård som förstår sektorn.
Ett av förslagen har blivit verksamhet. Lantlyftet löper 2024–2028, drivs av Gröna arbetsgivare tillsammans med flera aktörer, omfattar 47 miljoner kronor och finansieras delvis av EU. En bärande del är ERFA-träffar, där lantbrukare möter kollegor och pratar om arbetsmiljö, säkerhet och hälsa. Poängen är enkel: den som sitter ensam med problemet får höra att grannen har det likadant.
Avbytarfrågan är däremot olöst. Forskare och företrädare, bland dem Peter Lundqvist vid SLU som också är en av rapportens författare, har föreslagit ett nationellt avbytarsystem med blandad finansiering, med förebild i övriga Norden. Så länge det saknas är ”ta ledigt” ett råd utan täckning för den som har mjölkkor.
Så ser vi på det
Insamlingsstiftelsen Mänsklig Hållbarhet är en fristående, partipolitiskt och religiöst obunden insamlingsstiftelse. Vi bedriver inte vård och ersätter inte arbetsgivarens ansvar. Vår roll är att finansiera och möjliggöra insatser som stärker människors långsiktiga förmåga att fungera i sitt sammanhang.
Avlastning före rådgivning. Den som är slut behöver inte fler råd om återhämtning, utan någon som sköter mjölkningen. Det är därför avbytarfrågan är en hälsofråga och inte en bekvämlighetsfråga.
Stöd under belastning, inte bara efter kollaps. Att 23 procent redan skadats betyder att belastningen syns i olycksstatistiken innan den syns i vården. Stödet måste finnas medan gården fortfarande går runt.
Rimlighet före ideal. Insatser som förutsätter tid lantbrukaren inte har kommer inte att användas. Det som fungerar är lågtröskligt, ligger nära gårdens verklighet och kräver inte att någon först definierar sig som sjuk.
Helhet före förenkling. Ekonomi, ensamhet och arbetsbelastning hänger ihop här mer än i de flesta yrken. Ett stöd som bara riktar sig mot måendet, utan att röra vid villkoren, tar inte bort orsaken.
Om du känner igen dig
Om du driver gård och märker att du sover sämre, blir kortare i tonen eller börjar tumma på säkerheten: det är inte ett tecken på svaghet, utan på att belastningen varat för länge. Börja med det som ger tillbaka tid, inte med det som kräver mer av dig. Prata med en kollega, gå på en ERFA-träff, låt någon annan ta ett pass.
Om du känner igen beskrivningen hos någon i din närhet, fråga rakt och utan omskrivningar. Att bli tillfrågad förvärrar ingenting.
Håller tröttheten, nedstämdheten eller känslan av hopplöshet i sig över tid – kontakta din vårdcentral eller ring 1177. Om du har tankar på att ta ditt liv finns Självmordslinjen på 90101, dygnet runt, och som chatt via mind.se. Vid akut fara, ring 112.
Läs också om tecken på utmattning och om stress hos företagare, där mycket av samma mönster återkommer.
Vanliga frågor
Hur vanlig är psykisk ohälsa bland lantbrukare?
I Jordbruksverkets kartläggning (RA25:3) uppgav 17 procent måttliga till svåra depressiva symtom och 23 procent att de skadats eller varit nära att skadas i en situation kopplad till stress eller psykisk ohälsa.
Vilka lantbrukare är mest utsatta?
Yngre under 34 år, de som varit företagare mindre än tio år, kvinnor, djurägare – särskilt mjölkproducenter – och lantbrukare i Norrland.
Hur många överväger att sluta?
47 procent av de svarande har funderat på att lämna yrket i förtid.
Vad är Lantlyftet?
En satsning 2024–2028 inom Jordbruksverkets arbetsmiljöstrategi, driven av Gröna arbetsgivare med flera, om 47 miljoner kronor och delvis EU-finansierad. Den bygger bland annat på ERFA-träffar mellan lantbrukare.
Vad är ett avbytarsystem?
En ordning där en utbildad person går in och sköter djuren när lantbrukaren är sjuk, ledig eller föräldraledig. Det finns i övriga Norden och föreslås i rapporten som en av de viktigaste åtgärderna i Sverige.
Var finns stöd att få?
Vårdcentralen och 1177 är första steget. Vid tankar på att ta sitt liv finns Självmordslinjen på 90101, dygnet runt, och chatt via mind.se.
Källor
- Jordbruksverket: Lantbrukares psykiska hälsa – utmaningar, behov och förslag till insatser (RA25:3, 17 mars 2025). Författare: Peter Lundqvist, Carita Håkansson, Eva Göransson och Karin Hakelius, SLU och Lunds universitet.
- Lantlyftet (Gröna arbetsgivare m.fl.) inom Jordbruksverkets arbetsmiljöstrategi, 2024–2028, 47 miljoner kronor, delvis EU-finansierad.
- Land Lantbruk, september 2026: debattreplik om ett nationellt avbytarsystem (Annie Roos, Linnéuniversitetet; Göran Abrahamsson, Världens Maskinringar; Peter Lundqvist, SLU).
- Örebro universitet: forskning om strukturomvandlingen i svensk mjölkproduktion och dess betydelse för sårbarheten i livsmedelsförsörjningen.
Artikeln är informationsmaterial och ersätter inte medicinsk bedömning, vård eller behandling.